Ett dygn senare...
Mina timmar flyr mig, jag jagar dem irriterat med tunga suckar och rynkad panna men ger så småningom upp. Har inte skicklighet nog för att lura tidsflödet till att samarbeta och vila ut hos mig - här på min sida. Ett sådant besök vore mer än guld värd för en som mig, som alltid är fattig på tid.
Mediabruset och jag är inte vänner idag. Därför vill jag inte göra mig några större besvär med att fånga orden - de flyr mig likt tiden gör. Jag kisar mot det bleka vinterljuset och bestämmer mig för att vänta här i skuggan tills det är dags att gå upp. Låt mig bara slumrar en liten stund till. Inte för att jag vill - utan för att jag måste.
2 kommentarer:
En poet som låter som en dystergök, är det du det? I vilket fall så låter du precis som jag känner mig. Tack det behövde jag.
Snälla kramar från en som är lika fattig som du.
Du värmer min själ samtidigt som jag känner mig kall, frusen....
Du ger mig hopp om framtiden samtidigt som jag vill skrika rakt ut" jag orkar inte längre"...
Du gör mig rädd då du skriver om dig själv, trots att det känns att du beskriver mig, min tillvaro, mitt liv...
Fortsätt skvira o tack för att du finns...
Tack för att du finns, o snälla fortsätt skriva
Skicka en kommentar