Twittermardrömmar

Då har man sovit sin Törnrosasömn då! Bädda ner mig tidigt i går och vaknade sent i dag, Därmed bör veckans brist på sömn vara kompenserad. Det enda problemet som besvärat mig är mardrömmar, mardrömmar och sen lite mardrömmar på det. Drömde hela tiden att jag låg där vaken i sängen på rygg i väntan på att somna, ja ni vet som man brukar göra. Då plötsligt känner jag en ohygglig elefanttyngd på min bröstkort och utan minsta förvarning börjar jag sugas ut genom fönstret. Upplevde att fönsterrutan var min iMac med min twitterprofil flimmrande i ett dunkelt ljus (den där anskrämliga windows 98 bakgrunden!) Jag kämpa med all min kraft för att hålla mig kvar i sängen, men kraften var överväldigande.

Grep panikslaget tag i min mans hand och skrek - Hjälp! Håll fast mig älskliniiing! Jag orkar inte stå emot! Min älskade hjälte tog då sömndrucket ett stadig grepp om min vänstra hand med båda sina händer och höll fast mig...(trodde han att jag skulle sväva i väg tro?)

Nåväl efter ett tag blev våra händer klistrigt kallsvettiga. Låg där och bara störde mig på hur illa vridet jag låg med överkroppen, så jag lirka loss min klibbiga hand och började känna mig lite lugnare. Just som jag kom till ro, kom nästa våg av galenskapsdröm där en av mina twittervänner som jag aldrig träffat IRL (in real life) kom i sovrummet och börja dra in mig in i en liten liten iphone, klaustrofobin var olidlig så jag skrek igen. Håll mig, Håll mig, och så med lite vasst sting i rösten la jag till - snälla skärp dig jag åker ju i väg här! Ja gubben min gjorde sin plikt och höll mig på plats, tills han var tvungen att vända på sig för att han inte skulle domna bort i hela sin högersida.

Ja, sen fortsatte det så i några omgångar med nya uppfinningsrika dramatiska maror som ville suga ut mig i andra dimensioner och solsystem. Det jobbigaste var att jag hela tiden var helt övertygad om att jag var vaken och att detta hände på riktigt. Allt upprepade sig otaliga gånger tills jag resolut la mig på sidan och slutligen somna in i en djup och drömlös sömn.

Jag vaknade med ett litet sting av obehag i magtrakten, när jag tittade närmare på känslan kunde jag genast koppla i hop den med twitter. Jaha! ja ja, det är ju Follow Friday i dag! Vilket innebär att man på fredagar berättar för omvärlden vem man tycker om att läsa och prata med på twitter. Jag hade tänkt att passa på att skriva en hel mängd av #ffse (follow friday sverige) rekommendationer till alla dessa som jag tycker extra mycket om under torsdagsnatten. Men efter tre vaknätter och tre nya högskolekurser på dagtid var jag tvungen att sova i kapp mig.

Jag är ju ofta vaken nätterna igenom, det är då jag i lugn och ro passar på att vända på stenar, bloggar och twitterprofiler för att lära känna de personer som fångat mitt hjärta, som jag vill lära känna bättre för att sen dela med mig av. I natt fick mina goda föresatser tyvärr stiga åt sidan för underbar om än mardrömskryddad sömn skull. Antagligen hittade drömmen fram till min upplevelse av twittermisslyckande där lång inne i min förvirrade lilla tankevärld. Kompenserar därför här och nu med att dokumentera att jag i alla fall TÄNKTE på er alla där ute i twitterland, om nu tanken får räknas:)

Men inte kan jag fortsätta att drabbas av tunga nattpärser av detta slag, så jag Googla lite för att få koll på sömn, drömmar och sömnproblem - och se vad jag hitta! Någon ställde en liknande fråga som jag har:

"Har ofta drömmar där jag drömmer i drömmen och sen vaknar jag upp ur en mardröm och tror att jag är vaken fast jag är ju fortfarande i en dröm. Man kan ju i vanliga drömmar veta att man bara drömmer, men här kan jag inte skilja på dröm och verklighet och det utspelar sig alltid i vår lägenhet och BARA när jag somnar på rygg. Sover jag på sidan får jag aldrig mardrömmar. Har vilken position man sover i betydelse?"

Själva svaret på frågan var faktiskt inte så viktigt, bara det att någon annan tycker, tänker och känner som jag är mäkta befriande. Men Okey... man kan ju testa, somna på sidan - kan det vara så enkelt? Varför inte?

Frågan är om det är någon mer än jag som ramlat in i "Follow Friday" ångest och som känner att nääe, nu hinner, kan och orkar jag inte berätta för omvärlden hur mycket jag tycker om mina medtwittrare. I så fall kan jag tala om för dig att jag vet precis hur du känner och att det nu är tid att ta emot det befriande faktumet att vi faktiskt gillar varandra ändå! Även om vi inte hinner tala om det för varandra. Dessutom är världen full av underbara personer som man borde ringa, maila eller besöka så de inte glömmer att man faktiskt bryr sig och inte har glömt dem.

Kanske kan man blogga sin omtanke till dem man vill nå? Men kan det vara så enkelt? Varför inte...Jag prövar väl då!



Vad bra att du läser detta nu! För du vet väl om att DU är värdefull och att jag gillar DIG. Fast jag inte hunnit tala om det. DU är här hos mig nu och JAG är hos dig.... I hjärtat på något vis:) Du känner väl det nu? Det gör i alla fall jag.


Kram från en som inte glömt dig - Please remeber me!