31 maj 2010

Duggregn av små mirakel i mitt liv...

Från att fungera som en biologisk analog varelse har jag omärkligt glidit in i att bli en biologisk digital varelse. Hela mitt liv påverkas av en strid ström av binära tal som forsar fram och tillbaka i min tillvaro. Allt påverkas, hela livet har dragits in i mitt digitalberoende. Kommunikation, socialiseringsprocesser, utveckling och didaktik, ja allt är i dagens läge invävt i den binära algebrans ekvationer.

Till och med när det gäller småkonflikter har dagens nätsamhälle öppnat nya och effektiva digitaliserade konflikthanteringsvägar. Medan jag funderar över diverse konfliktsituationer reflekterar jag över att mina tankar oftast landar i de tillfällen av stridigheter som främst berör familjelivet. Jag antar att det är just dessa vardagskonflikter som är de mest angelägna att hantera och lösa på en allmänmänsklig nivå, eftersom de är de vanligaste konfliktsituationer man har i sitt liv. Alltifrån det lilla till det stora. Ett eller två årtionden tillbaka, innan nätuppkopplingen gjort sitt intåg hanterades familjens småkonflikter geografiskt på den plats där de uppstod eller via telefon. Många timmar kunde gå åt att sitta vid sin hallmöbel där telefonen oftast var inkopplad. Eller så tryckte man fast luren mellan axel och öra och vandra runt med en trasslig förlängningssladd drällande efter sig – alltmedan familjedramatiska problem avhandlades. Ofta hade man inte möjlighet att ta tillfället i akt och ägna sig åt det där viktiga samtalet, varken per telefon eller ansikte mot ansikte. Man var ju tvungen att åka till jobbet – och där var man upptagen hela dagen. Inte kunde man ringa pressade privatsamtal därifrån. Barnen befann sig utom räckhåll i skolan och gubben var oanträffbar på sitt arbete mesta delen av dagen. Efter jobbet skulle man handla och eventuellt sola lite solarium. När man sen kom hem var man helt slut och orka bara äta kvällsmat och titta lite på nyheter och någon såpa. Vips hade det gått flera dagar och man fick helt enkelt begrava alla sina småkonflikter i en liten sophög – i själens dunkla källare. Men där låg de sen i en växande hög och härsknade, alla dessa dumma missförstånd och negligerade konflikter. Tills den dag kom, då man bestämde sig för att gå ner i sin källare och ta upp allt skräp i ljuset. Gärna då allt på en gång och helst på en helgdag, då alla för en gång skull var samlade hemma. Eller varför inte på semestern när man äntligen hade lite tid. Ja då passade man på att löpa lite amok. Man skrek, snora och gapa ut sin återhållna frustration nu helt utan återhållsamhet.

Själv gjorde jag mig skyldig till att i affekt slå sönder min mans gitarr genom att först uttrycksfullt dänga den i betongväggen och sedan som pricken över i:et sätta min häl rätt in i det där lilla hålet som sprack och självklart blev ett jätte stort hål. Jag kände mig där och då väldigt nöjd eftersom min man i sin stora förståelse insåg poängen i mitt utbrott. Men det blev en kostsam lättnad för mig då en ny dyrbara Landola gitarr inköptes, vilket i sig blev min mans slutgiltiga seger. Förövrigt älskar han den 12 år senare fortfarande nästan lika mycket som han älskar mig. Nå, vart vill jag då komma med denna lilla anekdot? Jo, jag vill bara poängtera att i dagens läge är det lättare att lösa småkonflikter innan de eskalerar till överreaktioner som gitarrkraschar.  Ta t.ex. en gnisslig morgonkommunikation med barnen. Man formulerar sig lite dumt i stil med ”Jo, du kan väl slänga dina kläder i tvätten innan du går till skolan! Så jag slipper smyga ner med dina skitiga kläder till tvättstugan när jag inte har bokat tid – bara för att du STRUNTAR i min tvättdag!!! ” istället löser man det enkelt genom att sms:a från bussen innan de hunnit gå till skolan. Med ett kort litet kärnfullt meddelande som: SNÄLLA din tvätt!!! IDAG! Puss:). Genast får man ett svar: ojoj :( fixat!” Så var den dagen räddad. Poängen är att missförstånd, irritationsmoment och konflikter kan hanteras omedelbart i realtid, var än jag eller min konfliktdeltagare befinner sig. Korta innehållsrika minimeddelanden haglar fram och tillbaka och slutar oftast med ett: förlåt :/ ” eller ok :)” Man håller på så sätt sin källare ren och fin. Varför slänga ner skräpet där? Istället kan man göra sig av med det direkt, med hjälp av den som är själva upphovet och källan till problemet.

Här vill jag nu belysa en ny upptäckt i mitt liv. En ytterligare dimension till livsekvationens alla rationella bråktal i ovan nämnda kommunikationsutveckling, En ny möjlighet har berikat mitt liv i förbluffande proportioner. Eftersom min kunskapstörst den sista tiden rört sig inom ämnet konflikthantering har jag läst mängder av uppbygglig litteratur som klarlägger en uppsjö av nya redskap och modeller för att hantera tvister, kontroverser, schismer och oenigheter av alla möjliga och omöjliga slag. Den förklaringsmodell jag fastnat mest för är (NVC) Nonviolent Communikation-metoden. som Marshall Rosenbergs är ”pappa” till. Han har byggt upp en kommunikationsprocess som är lätt att förstå och lätt att tillämpa om man bara tar sig lite tid att sätta sig in i det hela. Enligt Rosenberg följer NVC dessa fyra steg:

1. Observationer Dessa ska vara neutrala. Man måste undvika sina egna tolkningar eller utvärderingar. Dessa objektiva observationer uttrycker sedan nästa steg i processen nämligen:
2. Känslor - När dessa emotioner separeras från orsaker och tolkning, då förklarar, uttrycker och förtydligar dessa (positiva eller negativa) känslor i sin tur nästa steg i processen, som är:
3. Behov - Här har vi det som är själva djupet i motivet till ord och handling.  Om man förstår bakomliggande behov leder dessa till det sista steget i processen som är:
4. Önskemål/begäran - Dessa ska vara tydliga, konkreta och genomförbara utan en explicit eller implicit efterfrågan. Viktigt är att bekräfta och synliggöra begäran men ingen krävs på önskemålet.

NVC innebär helt enkelt att man lyssnar noggrant, tålmodigt och empatiskt på andra, även när talaren och lyssnaren är i konflikt. Som lyssnaren kan man visa empati för talaren genom att reagera med omformulerade versioner av talarens egna påståenden 1.(”Jag hör dig säga att …") man identifierar sedan talarens känsla utifrån dennes perspektiv 2.(”Är det riktigt att du känner…”) och försöker att erkänna de behov som är motiverande i talarens ord 3.("Det låter som du behöver…”) Slutligen kan man ge eller fråga efter förslag på vad som skulle kunna hjälpa talaren mentalt eller praktiskt 4.(skulle du vilja att…”)

Det mest fascinerande i denna metod är att den är dubbelriktat. Man kan alltså adressera denna strategi mot sig själv likaväl som mot talaren.  Måste nog erkänna att jag än så länge har full upp med att förstå andra och deras behov. Men självklart är det är lika essentiellt att mogna i den egna självkännedomen! Men äventyret att ”begripa mig på mig själv” ämnar jag rikta min uppmärksamhet mot – när jag blivit en bättre ”giraff”. Giraffen representerar Rosenbergs metafor för en person som har giraffens långa hals vilket ger en bra överblick som ger en chans att se bortom ett aggressivt beteende och till de egentliga känslorna och behoven. Giraffen har också det största hjärtat av landgående däggdjur vilket symboliserar empati och medkännande. Vargen som i det här sammanhanget symbolisera motsatsens metafor har en aggressiv kommunikation som går ut på att hugga. Vargen argumenterar och ställer krav, hotar och kritisera. Den som vargen talar till har bara två val - att hugga tillbaka eller ge sig. Tänkvärt är dock att bakom vargens huggande finns det alltid otillfredsställda behov.

När jag korsbefruktade min nätkommunikation med denna fyrastegsprocess fick jag ett uppfriskande duggregn av små mirakel i mitt liv. All min nätaktivitet och alla mina sms är numera analyserade, kryddade och ”giraffierade ” i NVC-andan. Att kunna hantera vardagens småkonflikter i en realtidlösningsorienterad direktkommunikation handlar om att stanna upp ett ögonblick, tänka efter innan man skickar iväg sin respons på andras handlingar och ord.  Jag inser att ett konfliktfritt liv snarare är en from och utopisk önskan än en realitet. Men från att ha lärt mig att rensa och hålla min källare ren har jag nu tagit nästa steg genom att inreda ett litet mysigt spa i min källare. Där tar jag mig tid att genom NVC hantera mina konflikter i de enkla fyra stegen. Precis som när man i fyra steg tvålar in sig, duschar, torkar och till sist smörjer in sig i väldoft för att på ett behagligt sätt ta hand om sig själv och avlägsna smuts. På samma sätt kan man använda konflikter som en möjlighet att hålla både andra och sig själv ren från arrogans, kränkningar och smärta. 


Inom kristeori anses konflikter bära på en möjlighet likaväl som fara eller hot. (Grekiskans crisis står för avgörande/vändning medan det kinesiska tecknet för kris är sammansatt av två oberoende delar, där det ena betyder fara eller hot och det andra möjlighet). För mig är ekvationen enkel. Sammankopplingen av en effektiv strategisk konflikthanteringsmetod – i samklang med det mobila nätverkets direktanslag, är den digitaliserade verklighetens nya väg till personlig mognad. Allt som krävs är träning, träning och åter träning tills de fyra processtegen i Nonviolent Communikation går på autopilot. Bilden av möjligheternas ekvation klarnar: Möjligheter = NVC + sms/nätverk… 


Testa kära du! Kanske fungerar det för dig med:)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar